I bought a bird, that repeats what I say but "I'm lonely" is all that he's heard

Ibland är det så mycket som pågår så man måste sätta sig ner i sitt mentala rum, ta fram den inre läraren och läxa upp sig själv. Här är några grejer min lärare vill vråla högt i ansiktet till mig:
Det löser sig i sinom tid.
Om det är meningen så kommer det att hända.
Tänk för gudsskull inte för mycket.
Lugna ner dig.
Andas in, andas ut.
Minns.
Och sist men inte minst, be a warrior not a worrier.

Ofta, ofta, måste man påminna sig själv om grejer. Ibland om vad det var man skulle köpa när man kommer till affären, ibland om hur man bestämt sig för att leva sitt liv. Det kan vara livsnödvändiga grejer eller inte alls, spelar ingen roll sålänge man minns- så småningom.
Jag minns, hela tiden minns jag. Hellre förr än senare vill jag minnas, men bara för att du minns betyder det inte att du kommer ihåg. Att leva som man lär minns jag att man bör göra, men att komma ihåg hur är lättare sagt än gjort.

Känns som att jag skriver oftare än ofta om att jag inte vet vad som händer. So much to tell, so little to say.
Det är jämt så mycket som händer, så många ansikten sedda, så många tankar tänkta, så många ord sagda o så många historier berättade.
Jag har fått så många fina nya vänner som jag verkligen bara älskar att umgås med. Bara trivs. Det blir så mycket mer att minnas plötsligt, ansikten, namn, historier o löften. Det blir genast lite svårare att stå kvar med fötterna på jorden när huvudet är bland molnen.
Att minnas att man måste minnas om vad som hände innan, vad som händer nu och vad som ska hända sen.
Jag vill nog egentligen inte säga mer, jag ville bara prata.

Det är lite mycket nu. 

                ♥♥