I'm privilegied to be alive at the same time as you

                 ♥♥♥♥

I bought a bird, that repeats what I say but "I'm lonely" is all that he's heard

Ibland är det så mycket som pågår så man måste sätta sig ner i sitt mentala rum, ta fram den inre läraren och läxa upp sig själv. Här är några grejer min lärare vill vråla högt i ansiktet till mig:
Det löser sig i sinom tid.
Om det är meningen så kommer det att hända.
Tänk för gudsskull inte för mycket.
Lugna ner dig.
Andas in, andas ut.
Minns.
Och sist men inte minst, be a warrior not a worrier.

Ofta, ofta, måste man påminna sig själv om grejer. Ibland om vad det var man skulle köpa när man kommer till affären, ibland om hur man bestämt sig för att leva sitt liv. Det kan vara livsnödvändiga grejer eller inte alls, spelar ingen roll sålänge man minns- så småningom.
Jag minns, hela tiden minns jag. Hellre förr än senare vill jag minnas, men bara för att du minns betyder det inte att du kommer ihåg. Att leva som man lär minns jag att man bör göra, men att komma ihåg hur är lättare sagt än gjort.

Känns som att jag skriver oftare än ofta om att jag inte vet vad som händer. So much to tell, so little to say.
Det är jämt så mycket som händer, så många ansikten sedda, så många tankar tänkta, så många ord sagda o så många historier berättade.
Jag har fått så många fina nya vänner som jag verkligen bara älskar att umgås med. Bara trivs. Det blir så mycket mer att minnas plötsligt, ansikten, namn, historier o löften. Det blir genast lite svårare att stå kvar med fötterna på jorden när huvudet är bland molnen.
Att minnas att man måste minnas om vad som hände innan, vad som händer nu och vad som ska hända sen.
Jag vill nog egentligen inte säga mer, jag ville bara prata.

Det är lite mycket nu. 

                ♥♥

I'd rather get physically hurt than emotionally, because you can put a bandaid on your finger but you can't put one on your heart.

Denna veckan har verkligen varit en bergodalbana av bra och dåliga händelser. Lite kortfattat (för vem orkar höra om alla mina bravader i detalj) så drar jag det som hänt här.

1. Spetälskefingret
 Jag skar mig på en kaffemaskin på jobbet en morgon, det blödde o var lite allmänt äckligt men tänkte inte mer på det. Morgonen efter jobbade jag igen, och mina kollegor tolkade kommentarer såsom "de gör ungefär lika ont som de ser ut" o "jag blir nog tvungen att amputera" som en ganska bra ursäkt att gå o kolla upp de på vårdcentralen. Jag trampade dit, gick före i kön, tryckte upp fingret i ansiktet på damen i receptionen o fick en tid om fem minuter. Det gick ju bra!

2. Skruttibangbang
En annan dag var vi med pappa o Eva på loppis i mönsterås, jag hittade en massa finfina glasunderlägg o pappa hittade en bil som han tyckte jag kanske kunde behöva. Så vi åkte o kollade på en bil som vi tog med oss hem! En underbart söt liten skruttibangbang. Vi var även på restaurang o mös o spelade kubb i det fina vädret! Mycket bra helg.

3. "So what up homie, u blind?"
Idag när jag cyklade till jobbet fick jag något i ögat, wipeade bort de och trodde det var över. Fem minuter senare paniksprang jag in på jobbet till en spegel o sköljde o petade som en galning. Så nu var klockan halv fem på morgonen och jag kunde inte se med ena ögat. Det gick en timme, o det gick en till. Ringde till sjukvårdsupplysninge som adviceade mig o "blunda lite". Skiten som hamnat i mitt öga verkade ha bestämt sig för att aldrig mer komma ut så vi sköljde, isade o blundade. Gick alltså runt i frukosten som en dislokaliserad pirat. Med andra ord var jag inte till supermycket hjälp denna gången. Jag blev hämtade o åkte till vårdcentralen blablabla o nu har jag fått ögondroppar som hjälper ungefär lika mycket som en lampa på solen.

Sammanfattat så har denna veckan varit väldigt spännande, fått nya haters på vårdcentralen o en polare för livet i min lilla golf. Så hur illa det än verkar så kan det ju verkligen bara bli bättre just nu!

                ♥♥