Ja, jag är absolut jättemedveten om att jag är urdålig på att skriva här verkligen. Men nu är dagen snart här, dagen med stort D. Dagen då mitt plan lyfter från heathrow airport för att landa på dansk mark, där ett tåg väntar som ska ta mig hela vägen till den lilla staden Kalmar. Jag vet varken vad jag ska tycka. tänka eller säga om det. Jag har haft så många tankar så det hade inte under några omständigheter fått plats på denna bloggen. Jag ser väldigt mycket fram emot att få jobba på Strand, det är verkligen det absolut bästa med att komma hem. Med på listan om saker att se fram emot finns även; gosa med finaste kissen i hela världen, träffa mina fina vänner och urgulliga familj, bo på eget ställe och sommar på öland överhuvudtaget.
Det jag däremot absolut inte ser fram emot ett enda dugg är att lämna London. Att lämna Jenke, tovan o alla andra fina människor som finns här. Att vara anonym, att kunna skriva en lista om saker som är så bra med en stad att man aldrig vill lämna den.
Ska dock inte skriva mer om hur hemskt det kommer bli att lämna för det gör mig ärligt talat så fylld med ångest att jag kanske går sönder.
Jag har hur som helst försökt ta vara på de sista helgerna jag har kvar genom att umgås så mycket jag kan med mina två partners in crime. Vi har varit på äventyr utanför londis, varit på äventyr i londis, varit ute o rännt, varit hemma o hängt. Vi har nästan en egen liten familj här och det kommer bli konstigt att på en fredagkväll inte kunna hoppa på 37an, byta till 85an o hamna hemma fast det precis var ett hem jag åkte ifrån. Jag har alltid sagt att home is where the heart is, o här är mitt hjärta på så många ställe att jag är rädd att det ska brista.
Jag är hemma vart jag än går, o nu ska jag åka hemifrån för att ja, komma hem.
♥♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar