fredag 12 juli 2013

I'm a strong believer of the fact that you don't owe anyone an explanation for your choices or preferations

Så, i våras var jag och mönstrade för att till slut preliminärt få en plats i försvaret.
Mina slutresultat var egentligen rätt sucky, men det fick gå ändå.
Man får ett brev som säger att man blivit antagen, men man får inget som säger att man inte blivit det. I slutet av juni/början på juli skulle detta brevet dyka upp, och imorse- Imorse jajävlar, då fick jag ett sms och ett mail (brevet kommer så småningom) att ja, jag är med. OM jag tackar ja till min plats.
Med tanke på mina dåliga resultat så hade jag börjat förbereda mig på att det inte hade gått vägen, trots att statistiken talar till min fördel pga det låga utbudet av kvinnor i försvaret.
Så när jag nu fick detta smset, så blev jag helt stum. Min vän stod och sminkade sig för vi var påväg till jobbet, när jag plötsligt pep till och pekade ivrigt på min telefon som plingat till.
"GMUBESLUT" stod det på skärmen och jag fick läsa tre eller fyra gånger innan jag förstod vad detta var för ett sms. Det jag väntat på så länge, som jag nästan gett upp hoppet om att jag skulle få se, hade kommit.
Jag blev nog lite chockad för efter det har jag inte yttrat många ord, samtidigt som det snurrat i min skalle hela dagen. Jag var nästan säker på att jag inte skulle ha något att göra i höst, så jag hade planerat att skita i detta och flytta till London en stund. Så jag blev nästan, fast inte riktigt, besviken. Egentligen la jag upp bilden på facebook för att bevisa för alla att: fuck you guys, jag klarade det.
Ett fuck you rakt upp i ansiktet till alla som tvivlade på mig.
Samtidigt så känns denna platsen oförtjänt och motig. Mina siffror var så dåliga så jag tog bara någon annans plats eftersom jag är en tjej. Och faktum är att jag hellre ville ha en plats i försvaret, inte hemvärnet. Så om jag fortfarande är sugen sen så ska jag söka om.
Men tro inget annat än att jag ska rama in brevet när det kommer sen för fyfan vad stolt jag är.

För denna bilden var bara ett bevis på att man behöver inte vara stark som en oxe eller driven som min mamma för att klara något man verkligen vill.
Denna bilden var ett statement till alla där ute som vill något men inte vågar.
Denna bilden var inget annat än en symbol.
Innehållet på denna bilden har egentligen inget värde.
För efter hela dagens funderande, vändande och vridande på för/nackdelar så har jag bestämt mig
.
Jag ska tacka nej.




over and out



/alice

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar