Igår satt jag och läste tusen sidor på ett forum om gmu, läste om hur tufft det är, hur tränad man bör vara innan och andra grejer som kan vara bra att veta. Hittade vissa grejer som var viktigt och lite siffror och sånt där.
Jag blev lite nervös för mellan att man skickat in webbtestet och antagningsprövningarna är det ungefär en vecka, jag skickade in mitt webbtest för flera dagar sen. Shiiiit
Efter att ha läst igenom allt detta så kan jag ärligt talat inte tänka mig något annat att göra med min framtid, så kommer jag inte in denna gången så söker jag igen.
Jag tror att hur det än utspelar sig så kommer det vara en upplevelse man inte glömmer i första taget och jag tänker nog fortsätta jobba inom försvaret. Vissa tänker att man måste ha dödslängtan för att vilja bli kanonmat, men jag tänker inte varken bli kanonmat och har heller ingen dödslängtan.
Jag är faktiskt jävligt rädd om mitt liv och tänker att har man möjlighet att hjälpa andra vara det också så vore det guld värt. Right?
Har börjat träna denna veckan som varit förresten för er som inte visste det! Så nu är jag igång på allvar! Cyklade somfan på gymmet idag, körde lite ben och lite armar, kom hem och åt uppstekt spagetti med svamp och ägg (mycket godare än det låter) och har nu varit ute en timme med hunden i skogen.
Jag tänker att det vore fruktansvärt pinsamt att inte komma vidare efter prövningarna för att man är för klen eller har för dålig kondis. En sak om jag hade haft någon sjukdom och inte kan hjälpa det, men.. Det har jag inte så det jag kan rå för det i allra högsta grad!
Vad har jag annars gjort som jag inte berättat?
Jag haaar tatuterat mig, det står "what goes around comes around" precis under armbågen. Varför? Jag tänkte innan att jag ville ha en text som betydde något och hade från början en helt annan i åtanke, men efter tidens gång kom jag fram till att denna skriver mitt liv i ett nötskal pretty much.
Har även hämtat ut ett nytt id-kort där jag ser precis likadan ut som på det som är för gammalt, härligt. Antingen såg jag väldigt vuxen ut vid tretton års ålder, eller ser jag ut som en snorunge vid 18, i vilket fall som helst så är jag jävligt söt så jag blev nöjd!
Det är ungefär detta som har hänt värt att rapportera. Kul liv när detta är det enda roliga jag har att berätta..Hehe
Efter att inte ha skrivit på flera dagar så var detta ett fruktansvärt tråkigt inlägg, jag ber hemskt mycket om ursäkt!
take care sweethearts ♥
